Timglas


"Ja jag vet att jag sluter igen,
men det känns som om det är mig dom vill åt.
-

Det är ett timglas som bara rinner,
det finns inget att förstå
När himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
och jag drömmer så konstigt igen, så håll mig hårt
För jag skakar av all denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt.

Nu tänder de gatubelysningen
bussarna åker sitt varv
Jag letar efter rispor i ytan
en spricka ett hål en skarv
Det måste komma nåt bra ur allt
Det måste växa nått under alla lister
alla bingon alla tävlingar alla steg tillbaka
Res mig upp ge mig lust att hänga på
jag skall värma dig
Jag skall lyssna och förstå
För trots all tomhet
trots det timglas som sliter i oss
Så ska vi hitta en väg ändå."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0